Sättet Zolá skriver var inte något vidare roligt. Han tar ett par sidor till att beskriva Laurents upplevelser på bårhuset under vilka han beskriver en illamående mördare men sedan vid nytt stycke skriver han: ''Efter en vecka äcklades Laurent''.
Sättet Zolá beskriver (särskillt de drunknade) liken är förstås hemska men även fast man kan måla sig bilder av dem känns det inte riktigt ''riktigt''.
Historien om Laurents besök och beskrivningarna av hans känslor var det jag uppskattade mest i texten för att Laurents situation var intressant och väl beskrivd liksom vad situationen gjorde med Laurent och fick honom att känna och tänka.
Beskrivningen av frankrike på den tiden med bårhuset som en nöjesattraktion och de olika typerna som gillade att ta sig en titt var kul att lära sig mer om. Det är kanske det som är bra med realism men jag föredrar fortfarande mer underhållningsinriktad litteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar